Senaste inläggen

Av joanna - 28 maj 2010 10:03

Hjärta och hjärna gråter varje gång du gör mig besviken. vilket sker oftare och oftare.. vad är rätt?

Av joanna - 19 maj 2010 09:17


igår insåg jag borde en och två saker,att folk blir aldrig nöjda. det spelar ingen roll om man river upp mark och träd för dem, de räcker ändå inte till. det spelar ingen roll att man försöker ordna saker för de blir bara fel ändå.


låter som en bitter icke-självförtroende-tönt. jag har allt det där, jag har min självständighet och min raka attityd. men man ska väl inte ljuga och säga att osäkerheten själv finnsa under mig. människor som kan läsa av mig som en öpen bok det är dem jag borde se efter och ta hand om. inte stöta bort och föreställa mig ett liv utan dem. dem som vet hur nojig jag är, hur rädd jag egentligen är för att såra människor och dem som vet att jag alltid på ett eller annat vis ställer till det för mig.


Igår tror jag en del av mitt gamla jag sprang ifatt mig, jag var som en isbit. jag varken tänkte eller kände. älskade gjorde jag inte heller, jag vert helt frusen och tom i hjärnan. så gärna jag ville gå ut igår, jag ville försvinna lågt som fasiken härifrån. vad får mig att tro att livet är bättre på andra sidan? jag vet mycket väl att det blir vad man gör det till. men frågan är hur jag vill ha det..


tänk om jag gått igår och aldrig mer kommit tillbaka. tänk vilket hat jag spridit runt mig och vilken ilska de varit om jag kommit tillbaka. Det somm höll kvar mig var den människa som låg andra sidan väggen och tog emot min skit. egentligen ville man ju bara skrika älskar för fan dig dumstrut! men de gjörde jag inte..


igår tänkte jag på va lever man för, jag kom fram till familjen, louise och mina vänner. jag somnade på det, sen vakna jag av att jag kom på en till jag levde för, nästan den viktigaste av dem alla.. det var ju mig själv. hur kan man få det bra om man glömmer sig själv? om man ger allt till andra ist för sig själv? man ska inte vara egoistisk, men man måste sätta sig främst då och då. man måste kunna och låta sig själv få vara lite egoistisk. för hela världen är det, varför skulle jag då inte kunna vara det helhjärtat?


nu ska jag fixa här hemma, längtar efter att min vän ska komma hem, mitt hjärta bli varmt av dig!


Jag typ behöver dig Snuttan!

Av joanna - 11 maj 2010 18:14


ja min själ att det är min sång, har nu under denna tysta period hunnit flytta och komma till rätta med en del små saker! livet känns prima skinka och allt rullar på, jag känner mig lycklig som vanligt.


Jag har fortfarande världens underbaraste människa att dela lägenhet med och jag vet inte vart jag ska ta vägen ibland. Säger som bullen sa, det bara sa klick och bom va vi kombosar! galet men helt klart den underbaraste jag varit med om i mitt liv.


det enda som saknas är solen och varma dagar, hade bara det varit på sin plats hade livet vart helt toppat. Mer än va der redan är.


pallar inte har inget att skriva. det är bara alla tiders :D





Av joanna - 20 april 2010 02:39

hatar internet, hade bloggat i 2 timmar och det bara försvann, nu vill jag fan bara gråta!


helvetesjävlaskitfanskapfittaidiotias internet.


aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaahhhhhh!


nu ska jag ut och röka ist, helvetes fanskap!!!





oh förresten, jag har världens bästa vän! hon ligger just nu rummet intill och sover. yes jag älskar dig din knas! :)

Av joanna - 12 april 2010 10:43


av något som kallas harmoni! "de går bra nu!"


Fr¨ån att ha haft det som lösprat, till att en letade, till att jag blev delaktig och resultatet blev en snygg trea vid ishallen som blev min på mindre än 5 minuter :) Det är sånt jag gillar, känslan och viljan går ihop och det är då allting går så kalas snabbt och det känns så rätt!


Inte ens pappas ord fick mig att tveka på mitt beslut, det var bara att behöva ta diskussionen  sen som gjorde mig trött. Dock gick även det bra, pappas flicka dock har de vant sig vid min vilja och att jag gör lite som jag vill. Fast med kärlek :)


Är så glad, det är min familj också. Inte för att de ska slippa all hög musik eller mitt stökiga rum och mig såklart. Utan för att jag fann den jag fann och att de ser att jag verkligen vill detta. Då finns det ju inga stopp för mig liksom!


Jag och min pappa ställde oss på balkongsräcket igår, var vinglit till en början när vi väl hittat balansen. Lyfte vi våra huvuden och sträckte ut oss som jesus själv, vinden blåste sådär skönt på oss och balansen bestod. Pappa sa att vi är fria som de friaste fåglarna i världen nu, och ja det är vi. Vi är så jävla fria nu att det är nära till tårar bara man tänker på det, HELA MIN FAMILJ OCH SLÄKT kan gå säkra nu igen. ingen behöver titta en extra gång över axeln. Jag behöver inte känna skuld till något, jag behöver inte känna att jag måste skydda alla som finns i min omgivning. Det gör jag iofs ändå, men jag behöver inte skydda dem från dem som ville skada oss.  Fria, fria fria. jag kan äntligen få börja leva mitt liv som jag vill, jag kan äntligen våga lita på folk. Kan världens idioter förstå hur jag kände den kvällen, hur min fmailj kände. Då finns det helt klart hopp om människans framtid! :)


Nu ska jag gå ut och röka, ska äta min frulle och sen ska jag fortsätta rensa på mitt rum. Jag kom också på en sak idag, jag har inga kartonger. så det blir dagens uppdrag på jobbet, fixa kartonger! :)


Sooo looong!

Av joanna - 3 april 2010 11:48

 

 

 

 

 

Thriller!

Av joanna - 18 mars 2010 16:35

då vart man där igen, då man känner sig så full av massa att man vill både spy och skratta på en och samma gång.


jag trodde nog och hoppades en aning att det hade vänt, jag har under en vecka haft sinnes ro, haft en lättanad i kroppen av att det kanske kunde ordna upp sig en aning.


jag gjorde som vanligt, hoppades och trodde för mycket. jag ångrar saker jag gjorde och sa till dig. men jag trodde att ett möta och att prata ännu lite mer var det som väntades. men ack på mig, jag fick den hårdaste smällen  någonsin. detta toppade att jag inte var något för dig längre ganska bra.


på ett sätt kände jag på mig att det skulle komma, var blind nog att förneka det för mig själv, vad ska jag mer behöva göra för att du ska förstå? förstå ånger och att 4 år inte bara försvinner med vinden?!


skulle jag ha lyssnat på den människa som känt mig sen banrsben.. "skit i henne nu, hon är ju patetisk!!" jag kunde inte. men borde jag?


jag är trött på förhoppningar och svek. jag är trött, raderade allt, allt är borta från mobilen. ditt nummer vela jag om 3 gånger. att du inte bara kan fatta!!!


jag ångrar inte mitt senaste halvår, det har väckt mig, det har gjort mig hel och jag har lärt mig en hel del om just vänskap, respekt och den kärlek som en vänskap kan ha.

jag har just nu världens finaste vän på mitt rum, sovandes och vi ska åka till göteborg. Något jag ser grymt mycket fram emot, just för att louise är något över det vanliga. det finns respekt för andra i hennes kropp. Hennes hjärta är så varmt att det skulle kunna värma hundra frusna sälar!!


jag stälde mig en enkel fråga innan, är jag lycklig? oh, jag fick svaret genom att bara vända på huvudet och yes jag är lycklig.


varför låter jag då någon ta ner mig till helvetet och göra mig ledsen? jag vill inte vara ledsen, jag blir aggresiv och arg då. går på fel människor för att få rätt på de känslor som gör mig ont.


jag vet att helgen kommer göra så många människor gott, det kommer göra oss gott. du behöver detta som fan hjärtat och jag är så glad att du fråga om jag ville med. det var ju självklart för det är liksom DU!


hon kan sitta och snacka skit om mig med både J och E. jag känner noll för E numera, hon sjönk och hon sjönk jävligt djupt. varför ska tjejer vara så jävla gnälliga? värför jag? ah va inte det innan!!! dock så har jag väl fått min rubbning av henne så jag kom in i det sentimentala!


jag håller mde min familj, "den rätta ängeln kom precis i rätt tid punkt!" är så lycklig att min familj känner med mig och tror på mig nu. är glad för förändringen och jag är så hundans glad att Louise Jansson är en del av mitt lilla liv :D:D:D:D


ska väcka henne nu,  för sova kan hon fan inte göra mera nu!!


tjabba glin!

Av joanna - 11 mars 2010 13:04

"We're in this
We're in this together
In this
We're in this together"

 


Nu har jag små känslor i min kropp, jag grät när vi lagt på innan. jag vet inte om de var sorg blandat med glädje. Allt är så fint samtidigt som det är helt kaos!


men du ska veta att jag avviker inte en sekund från din sida om du inte ber mig! Aldrig och never ever vännen!


snart snart får jag krama om dig som aldrig förr, få se dig och jag vill helst inte släppa taget om solstrålen i mit liv!


Genom allt och du kommer inte gå ensam jag LOVAR  dig det!

<3

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2010
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards